Uteritt barbacka i grimma och grimskaft

 
Idag gav jag och Àsta oss ut i skogen med knappt någon utrustning över huvud taget. Vi gick igenom stock och sten, barr och löv i alla gångarter. Jag må låta klyschig, men jag har nog aldrig känt mig så levande. Det kändes så starkt i hela min kropp, att det är här jag hör hemma. Det här är lycka. Känslan som infann sig var helt obeskrivlig. 
 
Imorgon har jag haft Àsta i prick tio månader. Från att endast kunnat tölta några steg, till att nu tölta fritt i endast grimma och grimskaft utan någon som helst kontakt stundvis var helt fantastiskt. Vi var verkligen ett. Jag kände mig så balancerad, trygg och harmonisk tillsammans med henne. Det är helt och hållet obeskrivligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

NAMN:
Kom ihåg mig?

MAIL (eller en hemlis):


URL:


Vad har du på hjärtat?:

Trackback