Drömridpass

När Àsta kom hem från Jamila var de det ena efter det andra som hände, som gjorde att det blev luckor i träningen för mig och pollan. När Àsta varit på två veckors träning var hon som en dröm att rida, helt annorlunda än vad jag var van vid. Efter att vi kommit hem har jag aldrig riktigt fått den känslan. Inte så konstigt då hon stått länge och det jag fått jobbat på ända sedan igångsättningen har just varit lösgjordhet, att få henne avslappnad, där hon var när jag fick hem henne.
 
Skritten som är hennes starkaste gångart en så länge har det varit enklast med. Att få henne att gå med nosen i marken har varit det jag strävat mot vilket jag nu äntligen har fått henne att göra, och formen kommer också mer och mer nu.
 
Men i traven har hon sprungit med huvudet bland molnen. Vilket jag låtit henne göra sedan vi kom till nya stallet. Vi har inte någon tillgång till paddock här så det är ut som gäller. Det är nya platser, hästar, lukter o.s.v så det är ju inge konstigt att hon vill kolla sig om kring. Det har jag låtit henne göra, även i skritten, och bara jobbat på konditionen. Fast för varje gång vi rider blir Àsta mer lugn och säker, även jag, och kan börja kräva mer utav henne. I söndags när jag red märkte jag hur hon började släppa på nacken och travade i en aning lägre form vilket jag berömde massor!
 
Jag har inte kunnat rida henne på fem dagar då jag varit hos min pappa. Så idag när jag skulle rida henne hade jag inga förväntningar alls. Jag skrittar igenom henne på lång tygel länge som vanligt, stävar efter lång och låg hals. Kortar sedan upp tyglarna och börjar leka lite med fingrarna, formen kommer som sagt mer och mer. När vi ska ta trav far huvudet som vanligt upp men det tar inte så lång stund för en hon börjar slappna av. Berömmer som tusan och efter ett litet tag testar jag korta tyglarna, försöker få fram formen och tro det eller ej men där kommer den!!! :D Stundvis. Tänk efter att jag bara ridit henne på raksträckor och så går hon ÄNTLIGEN i form idag. Gud vad stolt jag blev över henne. Och faktiskt också över mig själv. Som fått henne hit, efter vilan och på denna inte så långa tid.
 
Efter det blev det galopp så hon fick sträcka ut oegentlig, sedan skritt hela vägen hem så hon är lugn i kropp och sinne efter ridpasset :)
 
Jag och min pärla idag! Regnkläderna åkte på då det regnat hela morgonen.
 
 
Fy fasiken vilken pingla jag har till häst! Nu äntligen är vi på väg!

Frihet

Den här veckan är det fullt upp. Imorgon blir det Uppsala med mina underbara tjejkompisar för att shoppa lite, hur mys som helst! Efter det bär det av mot Söderhamn med en fantastisk go vän vid namn Linnéa. Det är min pappa som bor där, och vi ska fetchilla hela dagarna! Tagga det alltså :D Vi kommer hem på torsdag och sen får vi se vad resten av veckan bjuder på. Bloggen kommer nog inte uppdateras speciellt flitigt skulle jag tro, men på instagram kommer jag hålla till, ni som vill följa mig där får gärna göra det! Jag heter evelinfraki.
 
Jag blommar ut när jag är fri, och det är precis vad jag är just nu. Fri.
 

Hej på er!

Nu har även jag fått nya blogg.se... Såå annorlunda. Men garranterat bättre bara man lär sig. Alla mina icke godkända kommentarer som jag skulle svara på har dock helt plötsligt publicerats. Så det blir till att försöka svara på dom i alla fall. Haha! Det ska nog gå bra :) Är så seg på att svara men jag läser alla med värme i hjärtat och ett léende på läpparna!
 
Klockan är sent och jag är sjukt trött.. Vet inte ens varför jag skriver nu. Känns inte som att det blir så bra. Ville väl mest bara slänga iväg en hälsning. Hoppas ni mår bra där ute och får en trevlig midsommar! Vi kanske hörs imorgon? Vi får se helt enkelt. Nu bör jag nog sova...
 
Så länge får ni en bild på mig och den finaste jag vet.
 

Samma häst?



Àsta har förändrats så otroligt mycket på tre månader! Helt overkligt enligt mig själv... Tappat en massa vinterpäls och några cm runt magen. Man, lugg och svans ser dock mycket tunnare ut på maj bilden, men så är fallet inte som tur är :) Både manen och svansen är finare än någonsin just nu enligt mig själv.

Det är ju så kul med vinterpälsen tycker jag. Med den på ser hon ut som världens sötaste lilla nalle, men med sommarpälsen kom genast det snygga islandsstoet fram ;) Håller ni inte med?

P.S Hennes färg är helt annorlunda nu, en månad senare. Det är så himla roligt att ha skimmel. Färgen kan verkligen ändras på en vecka! Ska ta med kameran till stallet någon dag och ta lite nya bilder på min snygga donna ♥

Du förändrade hela mitt liv. Hela min värld.

You weren't just a star to me, you were my whole damn sky.


Fullspäckat

Ojojoj... Idag har jag varit i full gång! Kl. 11.05 tog jag tåget ensam in till Uppsala för att köpa ett skal till min iPhone, men även en bh och ett jätte fint stickat linne fick följa med hem. Väl hemma var det direkt hem, lämna cykeln och hoppa på bussen mot stallet för att rida Ásta. Vi skulle rida ut och hamna någon stans där jag inte hade någon som helst aning om vart vi var! Så kan det gå om man inte hittar ;) Men det var ändå mysigt och i och med att jag visste vilken riktning hem var, kom vi rätt.

Nu ska jag alldeles strax hoppa på cykeln och trampa iväg till min bästa Tilda, stannar där över natten. Imorgon åker jag vidare till finaste Clara och fotar loss! Livet leker :)

Jag och mina flickor på skolavslutningen.


Hur mår vi?

Jag kan tänka mig att det finns några som undrar hur allt ligger till med mig och Àsta just nu. Med svullnaden, förkylningen, stallbytet och alltihop.

Jag kan börja med att berätta att jag är förbaskat lycklig över att turen (känns ju inte lite konstigt att skriva det) varit på vår sida. Alltså, man kan ju knappast säga att vi har haft tur den senaste månaden. Allt har bara skitit sig rent ut sagt. Men vi har ändå haft väldigt mycket tur. Allt har liksom löst sig till det bästa.

Àstas svullnad var inte en gaffelbandskada, utan bara ett blåmärke och hon är nu i stort sätt helt återställd och vi är i full gång att komma igång efter vilan.

Förkylningen är också i stort sett helt borta. Snoret är nu genomskinligt och tunt istället för gult och tjockt och hon hostar inte längre. Plus att hon är pigg och glad.

I och med detta har hon nu släppts ihop med dom andra två hästarna. Tindra och Elton. Det har också gått bra och jag är säker på att dom kommer bli goda vänner.. Àsta är inte häller ranglåg som jag alltid trott. Dock långt ifrån lika hög som bossen Tindra ;)


För övrigt trivs jag bra i nya stallet och det finns mycket bra ridvägar plus att jag har väldigt nära till skog vilket är underbart! Àsta brunstar och mår fina fisken hon också. Fortfarande mycket nytt men som den coola häst hon är går det galant! :)


Min prinsessa en solig kväll i maj.

S o m m a r l o v

Nu äntligen är det sommarlooov! Ärligt talat är jag inte jätte happy. Våra älskade nior har ju slutat och kommer inte tillbaka nästa år. Känner på mig att det kommer bli sjukt tomt och tråkigt utan dom ♥

Om jag ska vara positiv, är det ju faktiskt riktigt skönt att få 9 veckor fri tid till att göra precis vad jag vill. Jag ska spendera tiden med mina underbara vänner och min fantastiska bästaste häst! Vill göra den här sommaren till den bästa. Jag ska verkligen ta vara på den. Och tiden. Nästa år blir vi nior, känns inte som att det kommer bli ett jätte roligt år med nationella prov hit och dit. Sedan slutar även vi skolan och alla går åt varsina håll. Bara tanken gör mig snurrig.

Men nej, livet blir ju vad man gör det till, och mitt liv är och ska förbli grymt bra.



Bytt stall

I söndags bytte jag stall med Àsta. Ett stort steg för mig efter ha stått i Svanby i två år med underbara minnen. Men det känns riktigt bra. Jag står nu hos en av mina allra bästa vänner Ida som själv har två unghästar tillsammans med sin mamma. Det är längre bort än det förra som låg 450m från dörren. Det är väl den enda nackdelen. Men jag känner att det är värt det. Jag är säker på att både jag och Àsta kommer trivas super här :D

Vi upptäckte att lilla ponnin min var förkyld, ingen feber tack och lov. Men nu står i en egen hage tills hon är frisk igen.



P.S Om ni undrar varför täcket är x (läs 2) storlekar för stort är det för att hon var tvungen att låna ett då jag bara har ett regntäcke till henne och det var blött. Så då fick vi låna det här väldigt väldigt stora täcket men som faktiskt satt helt okej efter att vi gjort det så litet som möjligt ;)

Àstas "symtom"

Efter skolan idag lastade vi Àsta och åkte till Thorslunda gård till Ingebrjörn och Ylva. Det var vääldigt fullt och vi fick vänta länge. Olidligt. När det var vår tur fick vi trava fram och tillbaka, sedan longerade jag henne med lina. Efter det skulle hon röntgas. Jag var så nervös att jag bokstavligt skakade i hela kroppen. Tur jag har en cool häst. När hon skulle röntgas fick dom ge henne lugnande eftersom hon inte får röra sig när dom ska ta bilderna. Hon vart helt veck lilla gumman. Jag kunde hålla i hennes huvud, bokstavligt talat. Fick verkligen hålla henne i min famn. När vi skulle gå viadare fick vi ta det  v ä l d i g t  lugnt. Ett steg i taget, verkligen. Hon hade inte mycket koll på benen alls kan jag säga. Det var verkligen det ena framför det andra. Men hon var så duktig så.

Ylva visade mig bilder från röntgen och förklarade en hel del. Mycket lärorikt! Hon kunde inte se annat än någon svullnad på dem bilderna. Hon och Ingebjörn sade redan då att det inte kan vara någon riktigt allvarlig skada då hon inte var halt häller. Blev så lättad! Men då dom inte såg vad det var med hjälp av röntgen var dom tvungen att använda ultraljud. Vi fick vänta läänge (det är verkligen det jobbigaste av allt, man vill ju ha ett besked på en gång ju, haha). Men även här såg dom inget, så dom var tvungen att kolla det andra friska benet också för att jämföra. Så nu har hon två pudelben i bak ;)

Men hon hade ingen skada på varken benet, leden eller någon spricka, eller något (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!). Hon förklarade en massa där som jag inte riktigt kommer ihåg. Men enkelt förklarat sade hon att det ungefär är som ett blåmärke hon har. Då fick jag uppleva en känsla jag aldrig känt tidigare. Det går verkligen inte att beskriva vilken otroligt lycka och lättnad det var att höra dom orden. Jag kunde verkligen inte hålla tårarna tillbaka. Gud alltså, det var underbart, och fullkomligen overkligt. Vilken tyngd som lättade från bröstet

Hon behöver häller inte gå i sjukhage, utan går nu tillsammans med sina tjejkompisar igen. Mycket roligare tycker Àsta! Jag kan till och med börja rida igång henne. Jag skulle ta det lugnt nu i tre veckor ungefär, skritta mycket, börja försiktigt. Samt hålla koll så att det inte blir värre. Jag skulle också spola benet med kallt vatten i ca 5min, ett tips för att få svullnaden att gå ner. Alltså det är så overkligt att det gick så ofattbart bra. Har inte ens vågat drömma om att det skulle gå så sjukt bra!


Ni kan ju gissa om jag är skapligt glad nu?! Är så obeskrivligt lycklig. Går verkligen inte att förklara med ord. Men nu vet ni, det blev ingen hundramiljonerår-vila :'D






Gud ni skulle sett vad nervös jag var. Titta den andra bilder liksom. Stoneface.
Tack mamma och min fina, underbara och helt fantastiska vän Ida som följde med lite spontant. Men tack, älskar er så ♥