Àstas "symtom"

Efter skolan idag lastade vi Àsta och åkte till Thorslunda gård till Ingebrjörn och Ylva. Det var vääldigt fullt och vi fick vänta länge. Olidligt. När det var vår tur fick vi trava fram och tillbaka, sedan longerade jag henne med lina. Efter det skulle hon röntgas. Jag var så nervös att jag bokstavligt skakade i hela kroppen. Tur jag har en cool häst. När hon skulle röntgas fick dom ge henne lugnande eftersom hon inte får röra sig när dom ska ta bilderna. Hon vart helt veck lilla gumman. Jag kunde hålla i hennes huvud, bokstavligt talat. Fick verkligen hålla henne i min famn. När vi skulle gå viadare fick vi ta det  v ä l d i g t  lugnt. Ett steg i taget, verkligen. Hon hade inte mycket koll på benen alls kan jag säga. Det var verkligen det ena framför det andra. Men hon var så duktig så.

Ylva visade mig bilder från röntgen och förklarade en hel del. Mycket lärorikt! Hon kunde inte se annat än någon svullnad på dem bilderna. Hon och Ingebjörn sade redan då att det inte kan vara någon riktigt allvarlig skada då hon inte var halt häller. Blev så lättad! Men då dom inte såg vad det var med hjälp av röntgen var dom tvungen att använda ultraljud. Vi fick vänta läänge (det är verkligen det jobbigaste av allt, man vill ju ha ett besked på en gång ju, haha). Men även här såg dom inget, så dom var tvungen att kolla det andra friska benet också för att jämföra. Så nu har hon två pudelben i bak ;)

Men hon hade ingen skada på varken benet, leden eller någon spricka, eller något (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!). Hon förklarade en massa där som jag inte riktigt kommer ihåg. Men enkelt förklarat sade hon att det ungefär är som ett blåmärke hon har. Då fick jag uppleva en känsla jag aldrig känt tidigare. Det går verkligen inte att beskriva vilken otroligt lycka och lättnad det var att höra dom orden. Jag kunde verkligen inte hålla tårarna tillbaka. Gud alltså, det var underbart, och fullkomligen overkligt. Vilken tyngd som lättade från bröstet

Hon behöver häller inte gå i sjukhage, utan går nu tillsammans med sina tjejkompisar igen. Mycket roligare tycker Àsta! Jag kan till och med börja rida igång henne. Jag skulle ta det lugnt nu i tre veckor ungefär, skritta mycket, börja försiktigt. Samt hålla koll så att det inte blir värre. Jag skulle också spola benet med kallt vatten i ca 5min, ett tips för att få svullnaden att gå ner. Alltså det är så overkligt att det gick så ofattbart bra. Har inte ens vågat drömma om att det skulle gå så sjukt bra!


Ni kan ju gissa om jag är skapligt glad nu?! Är så obeskrivligt lycklig. Går verkligen inte att förklara med ord. Men nu vet ni, det blev ingen hundramiljonerår-vila :'D






Gud ni skulle sett vad nervös jag var. Titta den andra bilder liksom. Stoneface.
Tack mamma och min fina, underbara och helt fantastiska vän Ida som följde med lite spontant. Men tack, älskar er så ♥


Kommentarer
AnnaU

Gud vad skönt för dig Evelin!

Kommer ihåg när min sköthäst fick kolik för första gången. Jag hitta henne och fick total panik. Det var så allvarligt att hon först skulle avlivas men som tur va blev hon bättre så jag kan förstå känslan! Det ju trots allt din egna häst! Kram:)

2012-06-02 @ 13:00:22
URL: http://annaulvklos.blogg.se/
Jörgen

Vilken lättnad att Ásta inte hade ngn allvarlig skada.

Verkligen.

Ha det nu bra med din häst : )

kramar Jögge.

2012-06-02 @ 16:23:04
Johanna

Å vilken tur! Verkligen jättekul att det inte var så farligt!

2012-06-02 @ 17:06:20
URL: http://finanora.blogg.se/
Tilda

<3

2012-06-03 @ 00:02:48
URL: http://minskrivmaskin.blogg.se/
Fanny

Helt sinnes vad söt Ásta är :) Otroligt fin, och vilken tur att det inte var så jätteilla!

2012-06-06 @ 22:47:25
URL: http://heststinens.blogg.se/
Mamma

Klart jag hjälper till gumman, det vet du <3

2012-06-13 @ 07:36:41

Kommentera inlägget här:

NAMN:
Kom ihåg mig?

MAIL (eller en hemlis):


URL:


Vad har du på hjärtat?:

Trackback