Gaffelbandsskada

Ingebjörn var här i dag och kollade Àstas ben. I förrgår upplevde jag att det blivit mer svullet och bestämde mig därför att vi skulle kolla upp vad det, så vi får veta vad det är en gång för alla. Det visar sig allra troligast vara en gaffelbandsskada. Jag ska ringa honom imorgon och boka tid för ultraljud. Då får vi se hur allvarligt det är. Jag kommer hur som helst inte kunna rida henne på väldigt länge. Kurser, ridläger, skojtävlingar blir inte av..

Orkar verkligen inte med det här. Livet suger så jävla hårt just nu. Gråter floder. Bloggen kommer ligga död ett tag framöver. Hoppas ni förstår.



Mitt hjärta väller över


Flugskimmel?

Nu har Ásta tappat en hel del vinterpäls och på bogen är sommarpälsen framme. Den är prickig. Kanske blir hon flugskimmel? Njaa.. tror inte det. Jag tror bara det är tillfälligt och att hon kommer bli ljusare med åren. Säkert helt vit tillslut. Men man vet ju aldrig. Jag har dock inget alls emot ifall hon skulle bli flugskimmel. Tycker det är så roligt med unika färger. Dessutom gillar jag hur hon är lite silver/metallic färgad. Fina prickan! :) Måste ta vara på tiden när hon är så här grå och med henne mörka man. För troligast, blir hon en viting så småningom.

Ser ni skillnaden på vinterpälsen och sommarpälsen framme på bogen?

image description

The classic öron pose

Något som verkligen är typiskt och speciellt med Àsta är hur hon alltid "fäller ut" öronen. Jag tycker det är så charmigt så jag dör och enligt mig är hon världens sötaste som gör det. Har suttit och kollar igenom lite gamla bilder och blir alldeles full i skratt när det i stort sätt alltid är en bild från varje fototillfälle där hon har öronen utfällda. Det är verkligen hennes grej. Lilla stumpan. Blir alltid så konstigt lycklig när jag tittar på bilder på henne, på oss. Hon gör mig så förbaskat lycklig, är så glad att just hon är min.



Gör eran häst något roligt/udda?

Tack för era fina kommentarer!

Något av det bästa med att driva en blogg är alla dessa otroligt fina kommentarer! Jag blir alltid så himla glad när jag läser alla ord och meningar ni tar er tid och skriver. Jag får så mycket hjälp, stöd, pepp, inspiration, komplimanger via er. Via bloggen. Det är så fantastiskt roligt! Jag har sådan tur som slipper otrevliga kommentarer här, det är jag också väldigt tacksam över! :) Jag ligger just nu lite efter med att svara er, men tänkte ta tag i det och göra det nu.

Stort tack för alla jättefina kommentarer! Ni är så snälla allihopa ♥


Lucka i träningen...

Då Àsta var halt i tisdags, sex dagar sedan.. Har jag ej kunnat rida henne i veckan. Det var ingen allvarlig hälta, utan släppte på en dag. Men hon är fortfarande svullen och jag har ej velat rida henne. Hon har dessutom innan det tappat en sko, så sammanlagt har jag inte ridit henne på en och en halv vecka nu. Det går så fantastiskt bra för oss nu alltså. Yes! Så kul!

Jag skrittade ut på henne idag. Hon är (väldigt!) pigg och glad, vill trava och tölta, titta på allting, ja.. det mesta. Hon är inte halt för fem öre och ej varm, eller visar obehag när man känner. Så jag har blivit rekommenderad om att skritta henne den här veckan och se om svullnaden lägger sig. Så det är vad jag tänker göra tror jag. Släpper det inte får vi helt enkelt kontakta veterinären.

Jag håller tummarna på att det inte är någon fara utan att det kommer försvinna av sig själv!




Har ni några erfarenheter angående detta?

Vi är starka tillsammans

Att som ung ha en unghäst, stå i ett stort stall med 30 andra hästar och ryttare därefter, är inte alltid lätt. Jag älskar stallet. Verkligen. Vissa individer har jag kommit riktigt nära in på hjärtat och det är underbart vilka fina människor jag lärt känna i stallet. Men är det någonting som händer, t.ex Àsta går ett steg för mycket när hon inte ska. Ja vad som helst.. Då är det alltid någon man får skit ifrån. Direkt. Gör si gör så! Var stenhård! Var noga när hon är ung! Hon får inte röra ett öra när hon inte ska! Träna ledarövningar fem minuter varje dag! Och så vidare!

Jag är snäll och ödmjuk mot alla människor. Speciellt hästmänniskor jag vet har mer erfarenhet än mig. Vill inte säga emot även om det något jag inte håller med om. Nickar, startar inga vilda konversationer. Stryker med hårs. Men! På insidan vill jag bara skrika ut så att alla hör: jag faktiskt kan ta hand om min häst själv!

Det som är mest irriterande är att dom som går på, endast gör det för att jag är ung. Ingen skulle gå på någon i sin egna ålder. Aldrig! Men med mig är det inga problem. En ung, snäll tjej, säger inte emot.

Med Àstas utbildning behöver jag mycket hjälp. Självklart! Jag har inte alls så stor erfarenhet av hur man rider islandshästar, deras utbildning och hur man lär in gångarter. Men på den sociala biten vet jag ändå vad jag sysslar med. Faktiskt. Àsta är en otroligt snäll häst som alltid vill vara till lags och tyr sig till människan. Absolut ingen problem häst! Går lugn som en ko i transporten och är verkligen snäll. Men ibland testar hon, är olydig. Men oj vad konstigt. Även den snällaste människan/hästen är väl olydig ibland? Plus att hon är ung, vill testa gränser. Men jag vet hur jag ska hantera det och jag behöver ingen som går och talar om för mig hur jag ska göra etthundratusenmiljarder gånger.

Tips och råd är mycket välkomna och jag tar gärna emot hjälp! Absolut. Så länge dem inte kommer och ska styra och bestämma, eller säga vad som helst bara för att jag är ung och inte säger emot. Det är det jag blir så himla upprörd över.

Och det jag också vill ha sagt här, är att man faktiskt kan ha unghäst, fast man själv är ung.


Jag påstår absolut inte att jag är värsta proffset och kan allt. Tvärt om! Jag skulle nog aldrig just nu, klara av en alldeles egen häst, oavsett ung eller gammal med mina egna bara händer och kunskaper. Jag behöver hjälp, men jag kan också själv. Jag, Evelin 14 år gammal klarar faktiskt av att ha en islandshäst på 6 år. Det vet jag. Jag tror på henne, jag tror på oss, och har alltid gjort! Vi är starka tillsammans.

Du och jag ♥


Helg på en onsdag

Jag idag, lagom ofräsch ↓ men ack så glad.. till viss del. Jag tar helg redan idag. U n d e r b a r t ! Men Àsta vart halt igår :( Det var som tur inte något allvarligt så hon fick släppas med dom andra hästarna. Tur i oturen. Hon blev bättre och bättre när hon fick röra på sig (jag gick med henne och longerade henne i rundkorallen) och hon kunde stödja på hoven utan problem småningom om, men var stel i benet. Hon var lite svullen, men ej varm. Ska snart till stallet och borsta av och titta till henne. Alltså åh, så typsikt.. Nu kommer jag ju inte kunna rida henne på flera daaagar. Suck! Men huvudsaken är ju såklart att hon blir bra i benet snart!


L y c k a ♥

Låter dessa två sjukt seriösa och vackra bilder på mig och min underbara vän visa hur glad jag är just nu.

Du gjorde hela min dag, och morgondag, och dagen därpå.

Bästa torsdagen!

Idag red jag Ásta andra gången för Jamila och det gick ännu bättre den här gången! Är mer peppad än någonsin kan jag lova! Jamila var så snäll och skjutsade hem oss. Lilla Á var så glad när hon kom hem och fick träffa sina kompisar igen :) Så kul att se!

Men nu börjar träningen på riktigt! Så skönt att veta att vi är på rätt väg. Kanske blir det några tävlingar nästa år? :D PEPPAD!

För övrigt har dagen varit toppen! Jag mår väldigt bra just nu, riktigt härligt.


Ridbilder #2

Känner ni igen henne?



Efter en vecka hos Jamila - Ridbilder

Igår fick jag som ni kanske redan vet rida Àsta efter en vecka på träning hos Jamila Berg. Redan i skritten kändes hon mycket bättre. Otroligt mjuk och avslappnad redan från start. Skritten är inget som varit något problem tidigare, utan det har verkligen varit hennes starka gångart. Men ack så mycket finare även den var! Sedan när vi skulle börja lektionen var det dags att gå in på volt och sedan trava. Jamila talade om hur jag skulle göra för att få henne att gå i form, alltså ha kontakt i munnen, och leka lite med fingrarna, eftergift när hon släpper efter osv. Jag sätter igång henne och på en gång böjer hon på nacken och travar i form! Hade jag kunnat, hade jag ärligt talat börjat gråta. Ögonen tårades och jag ler som aldrig förr. Det var en sådan lycka som bara inte går att förklara. Formen har varit ett stort problem jag haft med henne under hela tiden, och på dem sex månaderna jag haft henne har jag aldrig lyckats med det förutom i skritten.. Men efter en vecka hos Jamila fanns den där. Det var som att rida en helt annan häst. Som att hon suttit någon annans förmåga och kunskap i Àstas kropp och hjärna. Riktigt underligt men så underbart. Kan fortfarande knappt fatta att det blivit sådan stor skillnad på så himla kort tid.



Tölten är det vi behöver jobba på mest. Det behövs mycket träning så hon får mer styrka och kan gå i form. Huvudet är ännu högt i starten men det blir bättre ju mer avslappnad hon blir under ridpassets gång. Med träning och tid tror jag att tölten kommer bli riktigt fin. Fick också reda på att hon är fyrgångare och inte fem. Skönt att ha fått ett riktigt svar på det nu, då vi inte vetat riktigt säkert :)

Jamila red henne också och hjälp vad duktig hon är! Och Àsta! Första gången jag fått se henne under ryttare. Första reaktionen var, är det där verkligen min häst?! Min? Hon är så himla fin min lilla flicka ♥ Hon hade också gett Àsta så mycket beröm för att vara så väldigt snäll. Då blev jag himla glad! Ingenting går upp mot när någon berömmer ens häst. Känner mig nästan lite skrytig här i skrivandets hetta, men nu får det bli så. Är så glad och stolt att det väller över!

Något jag måste bli nättre på: Låga händer och mer stöd med ben och skänklar vid tölt. Samt hålla händerna rätt. Jag brukar tänka att jag ska hålla i två glas som inte får välla över, och alltså inte köra motorcykel ;)


Mer bilder kommer i nästa inlägg!

Bästa som hänt på länge!

Àsta ska vara två veckor hos Jamila istället för en, så hon kommer hem på torsdag. Men idag var jag där och red henne. Jag kan kortfattat säga att det är en helt annan häst. Är så j*vla lycklig! Det är verkligen obeskrivligt vilken lycka det var att rida henne. Det här kommer jag leva på länge alltså! Mer bilder och text kommer senare. Nu måste jag plugga, vi hörs senare. Kraaaam! ♥


Me and you.