<3

Saknar min häst. Tur att du har det så bra.
 

Det är fortfarande du och jag



Mitt hjärta. Jag älskar dig.

Ásta flyttar

För att göra en lång historia kort, har jag beslutat att Ásta ska få åka upp till Annelie ett tag. Gå med hästkompisarna hon växt upp med. Hur mycket jag än älskar henne, och brinner för dessa fyrbenta varelser. Hur mycket hon än betyder för mig. Prioriteras ridningen alltid bort. Jag tycker det känns mer som en belastning än fan vad kul, när jag åker till stallet. Det har blivit att när jag väl åker dit är jag där bara för att umgås med henne. Det går upp och ner hela tiden. Jag har velat tillbaka dit vi var, i över ett halvår nu. Men det händer aldrig. Därför tog jag det tunga beslutet att låta henne åka. Har gråtit massor över detta och det har varit ett sjukt jobbigt beslut, men det känns som det rätta. Hon är fortfarande min häst, jag äger henne och hon ska tillbaka hit. Det är hon och jag som jag alltid sagt, men jag behöver helt enkelt en paus. Hon åker den 12:e, och något som är säkert är att jag kommer sakna henne så det gör ont. Mitt älskade, älskade hjärta.
 

Hon gör mig glad

Är man nere är det bara att gå ut till henne så mår man bra sen.


Min skatt

Hon föll ur en del när vi bodde i Tierp och det gjorde susen med fri tillgång till hö och flera månaders vila. Gud, inser nu att jag inte ridit henne regelbundet sen i slutet på november. Har sån sjuklig ångest över det. Men ändå har det känts så jobbigt att ta sig ut och rida, när man varken kan vägar eller har sällskap och ge sig ut och upptäcka. Men hon är min skatt den där älskade hästen, och det handlar inte om något tappat intresse utan det har bara varit en sjukt så jävla jobbig omställning att ha flyttat hit.

Låg bara inne i soffan den första tiden. Allt sög. Hatade livet, ja på den nivån var det. Men nu är våren här och sommarn kommer med stormsteg. Blir roligt att kunna ta sig in i skogarna vilket inte alls har gått. Jag hoppas på att få sällskap i sommar också.

Men jag måste sluta sluta komma med ursäkter och bara komma igång för när jag väl är det tror jag det blir lättare. Och tölten hennes är riktigt stark trots att hon inte är igång så är riktigt förväntansfull på att se vad det blir av den!


Den finaste jag vet.


En rägning dag i september


Mitt och Àstas år tillsammans

Jag låter faktiskt bilderna tala för sig själva. Det enda jag vill ha sagt är att jag älskar Ásta mer än någonsin, och skulle inte vilja byta ut henne mot någon annan. 
 

Ett helt år tillsammans med min finaste

Det roligaste året i mitt liv, i med och motgångar.
Det är du och jag Ásta, alltid. ♥
 
Imorgon kommer en bildbomb och text under året vi tillbringat sida vid sida.

Wow vilken häst jag har!

Inte för att jag är någon som tycker om att skryta, tvärt om. Men alltså nu måste jag bara! Guuuuuuud vad Àsta är FLOTT! Vi har börjat få sällskap av Ida när vi rider ut numera, då dom är i full gång med att rida in hennes häst Tindra. Jätte roligt tycker både jag och Ásta. 
 
Ásta var taggat och framåt hela vägen vilket är super roligt! Passtakig i tölten till en början, men blev så hääääääääär fin på slutet. Och herrejesus ni ska se hur hon ökar i tölten nu alltså! Satt med smilegroparna enda upp i öronen. Är så sjukt taggad inför närmaste kurser!.. och hösten och vinternt tillsammans med min fantastiska häst och min systra Ida innan jag kommer lämna min barndomsort.
 
Arkivbild, igen...

Underbar tid

Jag älskar den här perioden på året. Visst, det är sorgligt och tufft att ta farväl av sommaren (speciellt den här då det varit den bästa på väldigt länge). Men när man väl vinkat av den finns det en underbar höst att se fram emot. Det här är min tid på året!

Att få sätta på sig en varmare jacka och en mössa när man ska till stallet är så mysigt bara det. Det är fortfarande väldigt varmt när solen ligger på, men höst är det. Hästarna börjar sätta päls och det är så mysigt att sätta sig på hästryggen med solen i ansiktet och vinden i håret.

Jag rider numera mer barbacka än vad jag rider med sadel och har gjort det hela sommaren. Trivs inte med den sadel jag har nu och tror inte Ásta heller gör det då hon känns så mycket finare utan den. Hon töltar på mycket lättare och känns allmänt finare.

Dom senaste ridpassen har varit sååå otroligt bra. Då Ásta blir väldigt "hög" i traven och tappar överlinjen vill jag få henne i en lång och låg form. Så varje gång hon sänker huvudet berömmer jag. Hon snappar upp det så otroligt fort och idag travade hon nästan med mulen nere i backen. Jag vet att det inte är en så kallad rätt position men det är en väldigt bra övning för henne och hon stärker dessutom ryggmusklerna. Det var världens härligaste känsla att känna hela hennes rygg bara lyfta, ja fantastiskt! Dessutom går tölten som en dans den också.

Det är så mysigt att rida omkring jag och Ásta på landsvägarna med kossorna, traktorerna, tranor och gäss och allt som hör landet till. Bara vi två, och vår skugga. Som för övrigt ser ganska fin ut.


Utveckling

En av det absolut roligaste sakerna med att ha unghäst är få följa med hela vägen så att säga. Hon var en häst med ganska dåligt självförtroende, grå, liten och fluffig, stod längst bort i hagen. Inte den häst som fick någon uppmärksamhet direkt. 
 
Jag stod i det finaste stallet i hela Tierp, jag bara älskade det stallet. Men när jag fick hem min kärlek, den häst som alltid varit den finaste i mina ögon, var det som att någonting förändrades hos vissa människor. Jag fick ta mycket skit för min lilla häst. Stora öron, jävligt fet, sååå himla liten o.s.v. Jag har alltid bara tagit emot det där, skrattat med och strykit över det. Även fast det tagit emot. Att någon snackar skit om min häst, det finns verkligen inge värre. Vad har hon gjort illa? Vi har ju såklart också fått mycket beröm, om hur söt, lugn och snäll hon är o.s.v.
 
Men liskom vad fan spelar det för roll att hon är liten! Herregud, jag älskar väl henne lika mycket hur stor eller liten hon än är! Och vad jag vet kan små islandshästar lyckas precis lika bra som större? Ástas skönhet har för mig alltid bestått. Alltid alltid alltid. Jag har ALDRIG någonsin tvivlat på henne!
 
Efter många om och men valde jag att flytta ifrån det stall jag stått i så länge. Jag kände inte samma glädje att åka dit som jag en gång gjort. Ganska spontat flyttade jag till en vän som är som en syster för mig. Ida Arkegrim. Hennes mamma har växt upp med hästar och det har även Ida. Jag älskar hela deras familj. Det är som min egna nu.
 
Att ha bytt stall har varit det bästa jag någonsin gjort. Jag har fått mycket hjälp med hur jag ska bygga upp Ástas kondition som har blivit så himla mycket bättre på så kort tid. Och helt ofattbart mycket hjälp med en massa annat! Men det bästa av allt. Min lilla polla har blivit så mycket gladare, så mycket mer levande. Och det är en stolthet där innom henne som bara växer. Även inom mig.
 
Ásta är en fantastiskt häst. En häst med otroligt mycket vilja och självstänighet, men med ett hjärta av guld. Jag brukar säga att det är en himla tur att hon är så snäll. Annars hade det varit väldigt mycket svårare ;)
 
Även fast Ásta alltid varit Ásta, är hon är helt annan häst idag än vad hon var för tio månader sedan. Hon är så mycket mer vuxen nu. Bara efter så kort tid. Jag har ju inte ens haft henne i ett år och ändå har hon gjort en sådan utveckling. Det är nästan så att det tåras i ögonen när jag ser bilder på oss då, och nu. Vilken resa vi gjort på så kort tid, och vilken fantastiskt tid vi har att blicka framför oss.
 
Fula ankungen tycker jag är ett passande exempel på Ásta. "Ful", grå, liten krake men som med tiden växer upp till en stolt vacker svan och slår alla med häpnad. Men som alltid varit precis lika vacker hos sin mamma ♥
 
Januari 2012
 
Juli 2012.
 
Du är den vackraste för mig.

Svanby Open

Tävlingen gick jätte bra och jag är mycket nöjd med Ásta! Det blev dock nästan inga bilder alls, men jag tänkte visa några i alla fall :)
 
Ásta var vargen och jag var rödluvan. Jag skrev "liten varg tuff ändå" på bogen (syns inte så tydligt på bild). 
Vi var tredje startande i tvången där vi kom delad första plats på 7,3. Jätteroligt! :D Dock hamnade vi på en andra plats då det andra ekipaget hade mutor. Hehe!  
 
Vi fick 8 för skritt, 7 för trav och jag 7 för sits och hand. Observera att detta inte är riktiga bedömingar utan dommarna tyckte det var roligare att dela ut höga poäng då det var skojtävling.
 
 
 
I fyrgången blev det bara bilder på galoppen (och någon i trav). Måste ha varit roligare att titta live än i kameran ;) 
Här kom vi på femte plats med 6,6 poäng. 8 för skritt, 5 för tölt, 7 för trav, 6,5 för galopp. 
 
 
Sen kom vi trea i safttölt, men där blev det inte heller några bilder. Haha!
Sötaste ponnin på bilden ovan. Stod och sov under prisutdelningen med öronen utfällda. The typical Ásta.

Imorgon vankas tävling!

Imorgon är det dags för Svanby Open! Kan inte direkt säga att jag och Ásta tränat mer än vanligt och taggat inför detta. Jag tar det mer som en rolig grej och det får gå som det går. Man ska helst klä ut sig och kan även vinna pris för bäst utstyrsel, som jag gjorde med Mumz förra året. Jag och Ásta ska vara rödluvan och vargen. Passande va? ;)

Jag är vinnarskalle och det klart man vill vinna. Men med en inställning om att vi gör det för roligheten och träningens skull (som den här tävlingen är till för) känns det som att ingen kan gå fel!

Vi får se hur Ásta tar hela situationen imorgon, och jag. Kommer nog gå galant, så coola som vi är! Haha.. Titta bara:


Tio månader

 
Till döden skiljer oss åt.

Uteritt barbacka i grimma och grimskaft

 
Idag gav jag och Àsta oss ut i skogen med knappt någon utrustning över huvud taget. Vi gick igenom stock och sten, barr och löv i alla gångarter. Jag må låta klyschig, men jag har nog aldrig känt mig så levande. Det kändes så starkt i hela min kropp, att det är här jag hör hemma. Det här är lycka. Känslan som infann sig var helt obeskrivlig. 
 
Imorgon har jag haft Àsta i prick tio månader. Från att endast kunnat tölta några steg, till att nu tölta fritt i endast grimma och grimskaft utan någon som helst kontakt stundvis var helt fantastiskt. Vi var verkligen ett. Jag kände mig så balancerad, trygg och harmonisk tillsammans med henne. Det är helt och hållet obeskrivligt.

Mina pinglor

Kolla mina snyggingar! Här om dagen var jag allmänt trött och lat och frågade Ida om hon ville rida Ásta barbacka i mitt sällskap. Det ville hon gärna då hon ej har någon häst för tillfället. Dem skötte sig båda prima ballerina! Tumme upp för Ida som klarade av både trav och galopp barbacka efter ett långt uppehåll på hästryggen. Ásta skötte sig också galant!! :)

 


Jag och min flodhäst

Idag fick jag med mig mamma till stallet fast hon skulle iväg senare på dagen, ddet tog längre tid än planerat så det blev stressigt för henne stackarn.. Nu är jag i alla fall ensam hemma med en hel drös nya bilder på mig och min häst flodhäst. Kan inte skylla på att hon är sommartjock, för hon har varit tjock hela tiden. He, he. Men extra svårt att få form på henne när hon går på lösdrift. Nåja, jag tröstar mig med att konditionen hennes har blivit bättre! Haha...
 
Jag kan avslöja att med dessa nya somriga bilder (oh snap sommar är ju snart slut) tänker jag börja knåpa ihop en ny bloggdesign som vi får se när den kommer upp, snart hoppas jag!
 

Uppskattad badutflykt

Jag satt upp barbacka på Àsta och skrittade den inte så långa vägen till viken där vi skulle bada. Andra gången i mitt liv för mig, premiär för jäntan. Àsta är en väldigt cool polla, trygg i sig själv och gillar att hitta på nya saker. Så jag har alltid trott att hon skulle tycka det vore så roligt att bada, och rätt hade jag allt! ;)
 
Lite skeptisk var hon väl i början.. Men när jag gick i tog det inte lång stund fören hon också tog det första klivet ut. Redan här börjar hon plaska och ha sig :D
 
Väl ute på det djupa gick det fort som ögat innan hon vågade sig på att simma, plötsligt tar hon ett dopp ner under vattnet, frustar och leker.. Här blev jag faktiskt lite rädd.. Men så var hon uppe lika snabbt igen och började ta sig mot land för att återhämta sig lite. Med aningen chockat ansiktsuttryck ler jag som aldrig förr. Gud så roligt det var!
 
Jag byter ut tränset mot nosgrimman, Àsta får käka lite gräs och en stund senare går vi i vattnet igen, leker, plaskar och simmar lite till innan det var dags att gå hem. Pinglan och jag promenerar sida vid sida, och bästa Ida cyklar bredvid med doggen Valle. Tack för att du fotade och höll härligt sällskap!
 
 
Det var så förbaskat roligt! Är säker på att Àsta också tyckte det :) Åh, detta bara måste göras om!!

Badat med Àsta

TITTA VAD VI HAR GJORT!!
 
Idag har jag och Àsta minsann badat! Tjohoo! Man får egentligen inte bada där med häst.. Men det ligger ganska öde och är inget ställe men åker och badar på i första hand. Så jag struntade i den bestämmelsen (ajabaja) och badade där med henne i alla fall! Kommer mer om utflykten i senare inlägg, samt mer bilder från dagen.
 
 
Lilla tjejen måste fått vatten i nosen med tanke på grimasen hon gör på ganska många utav bilderna. Hon har endast nosgrimma på denna bild så hon blir inte sliten munnen. Vet ni vad det beror på? Gör era hästar liknande? 
 

Tidigare inlägg