Senaste

Är hemma hos min stjärna lil wilz och vi ligger i varsin soffa i onepiece, kollar på The OC och gottar oss som gudar. Nu sover hon föresten. Riktigt skönt med långhelg, den kom lagom till våren må jag säga. Hoppas ni alla har det bra. Hörs snart igen. Jag SKA börja blogga bättre. Puss.
 

Tjenare mates

 
Om det är någon som varit otagg på precis allt dem senaste månaderna har det varit jag. Att ha flyttat till Knivsta har varit sjukligt jobbigt och jag tycker fortfarande att det suger. Men jag har nog helt enkelt behövt landa, och acceptera. Nu är våren påväg och det känns som att livet börjar komma tillbaka för mig. Lusten till att göra annat än att ligga i soffan har kommit tillbaka, nu är det svårt att ta sig in över huvud taget när jag varit ute hos hästarna ♥
 
Är jätte pepp på att börja blogga igen. Till er som skriver att ni vill ha mig tillbaka, det värmer så himla mycket ska ni veta. Så tack tack tack. Men nu ska jag dra till gymmet med grannarna. Det kommer bli mer seriösa inlägg i fortsättningen, det här var mest bara för att säga hej. ♥ puss och kram, eve.

Att vilja och att orka

Ingen inspiration till någonting över huvud taget. Uppskattar så mycket att bara få göra ingenting. Men jag mår bra. Känns okej att bo här, speciellt när jag snart har moppe. Men det går upp och ner. Har mina underbara vänner att tacka, för det med er jag lever. Är det dock något jag lärt mig, är att livet inte handlar om att vänta på att stormen ska passera. Det handlar om att lära sig att dansa i regnet. Vill orka satsa fullt ut på skolan sista terminen, vill börja rida regelbundet och få den kropp och kondition Ásta hade i somras, jag vill börja skriva här igen. Jag vill orka. Det gäller väl att sparka sig mentalt i röven och bara göra det, för ingen annan kommer göra det åt dig. Allt blir vad man gör det till.



Make sure you do whatever is that you gotta do, that's your job


Det gäller fan bara att vara stark.

Ibland går det upp, ibland går det åt helvete ner. Det är tufft att ha lämnat Tierp. Saknar det. Det är ju mitt hem. Älskar dock att bo i hus, och att bo på en gård. Inte här dock. Ibland känns det som att det inte ens överväger, inte på de dåliga dagarna i alla fall. Idag är dock inte en sån dag. Idag känns det faktiskt rätt bra. Längtar massor efter vår och sommar, tar snart moppekort också, har längtat ungefär hela livet på det. Det blir nog bra, någon gång. Allt blir vad man gör det till. Börjar ju bli en stor kicka nu.


Nyårsafton

 
 

Julhelgen


GOD JUL!


Bara för att jag älskar er sjukt mycket

Ni är bäst.


Inte mycket ridning

Har bara ridit Ásta två gånger sen vi flyttat. Blir mörkt snabbt och jag hittar inte över huvud taget här i skogarna. Inte så bra kombo. Men vi har traskat runt lite och försöker vänja oss med omgivningarna. Hon är en riktig pärla min lilla skrutta, tar allting med ro. När vi släppte ihop henne med den andra hästen här var det första hon gjorde att ställa sig och äta. Haha. Hon är så snäll när vi rider ut, trots att allt är nytt, ligger ner i boxen om kvällarna, kommer när jag visslar på henne (äntligen). Pigg och glad är hon också. Hon verkar dessutom trivas med den andra hästen. Gnäggar efter honom när vi tog en promenad. Ska börja rida honom så småningom, det projektet får bli näsa år. Tango heter han och är ett varmblod. Men min pingla går alltid först och nu måste vi börja lära oss stigarna här om kring ;)


Everything change

P.S Nyår kommer bli grym.

hsram ♡


Nyinflyttad

Japp, då är vi bosatta i Knivsta. Föredrar att säga att jag bor i Uppsala, Knivsta låter bara så fel. Hatar att säga det. Som om jag bor helt ute i tjotahejti, ute i skogen någonstans ungefär. Det ligger ju bara några minuter från Uppsala tack och lov.
 
Nåja. Vi har hållt på hela dagen och nu har kaoset lagt sig. Än så länge är vi utan tv och soffa, jag är utan säng, ingenting är som det ska helt enkelt ;) Men i slutet på veckan kommer nog det mesta vara på plats. Tididigt imorgon bitti hämtar vi trollan. Vill allra hälst ha hit henne nu med en gång, vill ju ha min brutta här ♥ Men hon har det så bra där borta, hoppas kunna ge henne det här. Allt för min tjej.
 
Nu sitter jag här och käkar winegums. Lagom glad över att vi fick internett så snabbt. Mycket snabbare nu än förr. Det är ju nice. 
 
Lade ni märke till någonting annat nytt? Hehe...

Sista natten i mitt älskade Tierp, hemma

Vi flyttar tidigare än planerat. På lördag morgon går flyttlasset. Här ligger jag, på en madrass i mitt älskade rum, i vår älskade lägenhet jag vanligtvis hatar. Vill inte somna. Kan inte fatta att det är sista natten här, i huset mer känt som gammalt mentalsjukhus. Imorgon sover jag hos systra mi. Inatt tänker jag krama kudden hårt. Jag känner mig inte ledsen, lite kanske.. Men mer nojjig. Så jävla vemodig över att flytta. Lämna.. Jag har ju bott här sen jag var så liten. Kan inte alls fatta att jag faktiskt växer upp och vill mer än att bo kvar i den här hålan. Det är väl bara klivet över som är det svåra. Hoppas jag. Jag vet att det kommer bli bra. Det löser sig alltid. Tack säger jag ändå för att jag ska gå ut nian här, sjukt mycket tack för det. Och tack till mina älskade vänner, det enda viktiga.

God natt, Svanby.


Älskar mina underbara vänner

Ni vet vilka ni är ♥
 

Saknar tårarna

Fan jag gråter aldrig. Aldrig längre. Sist jag grät var när jag fick höra av en nära person att Ásta inte utvecklats något utbildningsmässigt sedan jag fick henne. Men det var inte av sorg. Mer av att jag blev besviken på mig själv. Jag vet dock att det inte är sant, men då tog det jävligt hårt. Fast det här börjar nästan störa mig. Varför gråter jag aldrig? Något jag byggt upp kanske. Gillar den jag är på det viset, stark, efter allt. Men, jag saknar att få gråta. Låter ju patetiskt. Hah.. Men det är ju fint att få släppa ut lite, då och då. Tårar är väl ord hjärtat inte kan säga?
 
Jag minns en gång förra året när jag inte hade gråtit på evigheter. När det sen väl var något som rörde upp känslor, grät jag i timmar. Är det kanske så? Att när man inte gråtit på länge blir det en jävla massa tårar som måste ut när man väl är i gång.. Jag vet inte, vi får väl se.
 
Evelin.
 

Jag saknar dig.

Pappa ♥
 

15 år.

Om tio minuter är det den 24 november, min födelsedag. Som jag längtat efter den här dagen. Äntligen 15 år!
 
Foto: Clara Olsson.

Vi flyttar till en hästgård

Tänkte att det var på tiden att berätta den stora nyheten jag nämnt några gånger... Det är nämligen så att vi ska flytta ifrån min barndomsort, iväg på helt andra äventyr. Nämligen till en liten hästgård i Knivsta. Det är en man som hyr stallet, så vi kommer hyra en plats av honom. Den 15 decemer flyttar mamma och Johan in. Jag går fortfarande i skolan då, så jag och Ásta bor kvar hos Ida tills jag får jullov. Den 21 december, då bär det av för mig och mitt hjärta till vårat nästan alldeles egna ställe. 
 
Det är blandade känslor. Att lämna ett ställe som är så stor del utav mig, kan Tierp utan och innan. Känner stället, känner folket. Från att ha den tryggheten, till att flytta till ett helt nytt ställe där jag inte känner en kotte. Det är bra läskigt alltså. Jag ser framemot att flytta, det gör jag. Det är en dröm som går i uppfyllelse, få ha min alleles egna häst precis utan för fönstret. Är överlycklig.. Men det är vemodigt, såklart. Det är ju för och nackdelar med allt.
 
Det som biter mest, trots allt, är nog hela förändringen. Jag blir bruden som flyttar, när alla andra bor kvar och har varandra nära. Sedan att dessutom behöva pendla i en termin lockar ju inte heller kan jag tala om. Men jag tror det blir värt det. Vännerna består, det vet jag. Det är räddningen, annars hade jag aldrig flyttat. Men trots allt, det är bara 35min på tåget. Det kirrar jag. 
 
 

Nattsnack

Klockan slog nyss över 00.00, glömde pussa skärmen dessutom. Fan. Kan ju inte vara ensam om den tvångstanken? Skitsamma, det innebär att det är lördag. Shit vad man uppskattar helg numera. Hur ska det bli senare i livet liksom? Är inte ens femton än. Fjorton ynkliga år. Bara snorvalpen fortfarande. Om man nu går på åren vill säga... Om en vecka blir jag dock äntligen (?) ett år äldre. Är det ens något bra.. Vet inte om jag vill växa upp. Börjar överväga om jag ska dra till landet långt lång borta? Vore ju nåt. Nej men som jag längtat att bli femton. Då får man ju cykla utan cykelhjälm lagligt!! Wow vilken milstolpe i livet. Nej men jag är ju bara barnet fortfarande. Tack och lov. Ska nog leva här ett tag innan jag börjar oroa mig för framtiden. Som en svala som ska hoppa ur boet och vill flyga rakt, flyga rätt.


Ny bloggdesign, nytt försök. Igen.

Ja då gör jag ett nytt försök.. Det får bli en bild på två hjärtan ♥ Syster och finaste.
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg